FANDOM


Backstory

Haryon Erunáma har få minnen om sin far, det han minns var att han var en ovanligt glad Wood-Elf vid namn Maeglin. Han var lång och att han skrattade ofta. Och något som alltid sticker ut i Haryon´s minne var hans fars halsband.
Han minns alltid hur blänket av den guldfärgade solen drog hans uppmärksamhet när Maeglin höll han som liten.
Men mer än så kan han inte riktigt minnas.

Hayron växte upp i en farm utan för en liten by strax norr Winterhaven med hans mor Darsaadi, hans minnen om hans far var just det, bara minnen, för de växte upp själva i den lilla stugan strax utanför byn.
Haryon tilläts sällan att bege sig långt ifrån huset, och han och hans mamma gick en gång i månaden för att handla nödvändigheter, och han var alltid tvungen att vara vid sin mors sida.
Men skogen runt hans hus var hans lekpark, och något i han drog han just dit till skogen.

Darsaadi pratade ogärna vad som hade hänt med hans far, han hade lärt sig att om han ville undvika tårar så var det ett ämne som skulle undvikas. Det han visste var dock att han var annorlunda, och att hans mor älskade han och hans far djupt. 

När Haryon var sex år gammal vaknade han att någon bråkade I huset, hans mor slängde upp dörren till hans rum. Några sekunder senare sprang de ensamma i natten genom den kalla skogen, men Maeglin var inte där. Han mins tydligt flammorna från huset och den knarrande snön som sakta försvann bakom träden medans de sprang in i mörkret.
Efter den natten så var allting kallt.

Haryon´s 15års dag var hans mor ovanligt nerstämd, hon tog fram ett litet knyte ur hennes ficka och sa:
”Grattis Haryon, du är nu en man, detta har alltid vart din rätt och ditt öde, men lova mig att var den än tar dig att du någon gång kommer tillbaka mig.”.

Han öppnade knytet och fann hans fars halsband.
Det var en fint smidet guld sol
Och på baksidan var ett sigill samt texten ”Pelor” på alviska.

Han frågade snabbt vad det hela betydde, hans mor svarade bara:
”Pelor är guden som din far bad till och sigillet är nyckeln till din historia”.

Efter den dagen var allt omvänt. Hans mor var alltid lite sorgsen, även om hon försökte dölja det. Men framför allt fick Haryon mer frihet.
Han fick nu gå och komma som han ville, men framför allt fick han besöka Winterhaven själv.
Svält på vänner och social kontakt, började han med att studera människopojkarna i byn noggrant för att förstå hur man kunde interagera med dem. Det dröjde inte länge innan han hade många vänner, det verkade som han hade en naturlig talang för människor.
Han spenderade dock den mesta tiden med att leta böcker och studera detta smycke. Men han märkte snart att byn inte hade informationen han sökte.

Vid 18 års ålder lämnade han Winterhaven för att studera i ett tempel dedikerat till Pelor.
Han sökte sig söder ut, mot värmen, solen och Pelor.

Haryon blev snabbt omtyckt av prästerna och de clerics som dyrkade vid templet, och han steg sakta i rangern.
Det han ville komma åt var de förbjudna texterna som ett fåtal i templet hade access till.
Vid 34års ålder var de i hans ägo.

Det mesta av böckerna pratade om intern politik samt aldrig tidigare sedda texter om Pelor.

Men i ett brev som var sänt till en av prästerna i templet för 143 år sedan som mest berättade om skördarna från byarna i norr var stämplat med hans sigill.
Det stod inte från vem, men det fanns ett annat sigill fanns även stämplat som han visste var från en kurir entreprenad från norr.
Haryon lämnade templet bakom sig, och detta är början på en 33 års lång vandring genom världen.
Han var nu en ung man (för en Half-Elf), men han hade inte bara sitt mål att finna sanningen om sitt förflutna, han var nu också en präst för Pelor.  Det visade sig att dessa två skulle kombinera sig väldigt bra i hans färder och äventyr genom de kommande åren.
Han hjälpte de sjuka och utsatta när han fann dem, men han märkte snabbt att ord och helande inte alltid räckte till. Det fanns stunder när Pelors gudomliga styrka och makt fick tala genom Haryons spikklubba, som han kärt hade döpt till Solrosen (Sunflower).

Han hade blivit en herrelös missionär som vandrade från by till by, han spred inte bara Pelors ord utan även sin sökande efter detta sigill.
Med tiden började sägner bildas runt hans äventyr och goda dåd, och bland de utsatta var han känd som det vandrande skenet. Det guldiga halsbandet blev ett gott omen att allt mörkt snart skulle försvinna.
Men efter som Haryon sällan besökte samma byar flera gånger var han ovetande om detta fenomen.
Efter 33 år fick han ord om att en köpman i Fallcrest hade information om hans Sigill, och var nu resande till fots genom Albridge för att reda ut vad denna ledtråd kunde leda honom.

Under dessa 33år hade alla hans ledtrådar och spår blivit kalla.
Han hade för stunden stannat till vid byn´s Inn (The Mallard Inn) för att vila upp sig.

Karaktäristiska drag för Haryon Erunáma.

Namn: Haryon Erunáma

Längd: 188cm
Vikt: 70kg
Ålder: 67år (vilket är inte riktigt medelålders, så typ 35år i människoår)
Namn på vapen: Solrosen
Ökennamn (okänt för Haryon):  Det vandrande skenet
Det är två saker som är viktiga för Haryon, det är att finna vad som hände med hans far, och hans religion Pelor.
Han har inte så många kopplingar till sina alv rötter, utan ser sig själv mer som människa, det var med människor han växte upp, och det är primärt dem han har lärt känna. Även om han kan Alviska.
Som person har han väldigt lätt att läsa människor och är väldigt vis, men han är bara medelmåttigt smart och har inte speciellt hög karisma. Detta kan göra han väldigt avig ibland, och kanske inte alltid låter så smart eller utrycker sig så bra. Hans koppling till sol och hans dragning till guld så skulle han lättast kunna tolkas som en karismatisk surfer dude med en blandning av Pimp.



Utseende mässigt så är han mer åt pimpsidan som kanske inte attraherar kvinnor så mycket, väldigt solbrännd och har på sig ett par solglasögon.